fyfifa

Kallt.
Det är så nedrans kallt i mitt hus, jag är kall enda in på själen. Försöker bli varm igen, med tjocka tröjor, tofflor och filtar, men ingenting hjälper. Min själv är fortfarnde lika kall som den kallaste vinternatt.
Denna kyla, var kommer den ifrån? Hur kan det komma sig att jag är så kylig i mig som jag faktiskt är?
Jag har ingen rätt att vara de egentligen, mina kompisar är de finaste, min syster är bäst, mina föräldrar är stödjande och min pojkvän är underbar.
Jag har ju ingenting att vara "kall" för. Men varför är jag det då?
Jag tänker, kanske för att den personen som jag alltid stöttade mig emot helt plötsligt försvann. Personen åkte och ingenting kommer att bli som "vanligt" igen. Jag kanske inte får skriva så här, men de är ju bara mina vänner som läser och de, ni är ju de bäst jag har. Jag vet att det var tvunget att bli så här och jag vet att det inte finns någon annan väg att gå, men varför känns de så sjukt jävla fel.
3 månader.
3 månader har vi varit vi utan att vara vi. Jag vet att vi måste gå på varsitt håll men jag vill ju bara gå tillsammans, varje dag och hela tiden. Är vi "bara" vänner nu när vi ses eller är vi fortfarande vi?
Jag är inte mig själv längre. Jag vet inte om jag känner mig.

Puss