23.17

Tänk.
Jag har tänkt lite nu, när jag ligger i sängen och väntar på att Pontus ska ringa. Jag har tänkt på hur fort livet kan vända, hur snabbt allt viktigt i ens liv kan bli till något oviktigt. Jag har en vän, som jag var så god vän med förut och verkligen tyckte om som vän. Vi, jag och min vän förstod varandra så bra att vi inte ens behövde prata med varandra. En dag försvann min vän ur mitt liv, jag blev lite ledsen men jag vet att all vänskap inte håller livet ut så jag gick vidare. I somras fick jag reda på att vännens mamma var sjuk och jag fick ångest, jag ville ju bara krama min vän och sitta tyst i ett rum och bara förstå, som de var förr.  Men ingenting är som förr och nu vet jag inte ens vad jag ska säga. Allting tycks bli fel.
Jag är ledsen för att de blev som de blev och för de vi gjorde, men jag gillar ju dig min vän. Jag önskar att vi skulle kunna titta på Filip&Fredrik ihop som vi gjorde förr, men de går inte, menjag finns kvar, om och när du behöver mig.

Puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0