fyfifa

Jag hade nyss en gråtattack. Den visar att jag snart ska åka hem, utan Pontus. Den visar att det snart är tid att gå och lägga sig själv igen. Den visar att en lite bit av mitt hjärta snart kommer att tas ifrån mig. För det är så. Att varje gång han åker ifrån mig eller jag lämnar honom försvinner det en bit av mitt hjärta. Jag går sönder. Det är nog inte många som förstår vilken smärta det är och jag hoppas heller att ingen förstår, för denna smärta önskar jag ingen. Inte ens ett par idioter jag förr kände. Efter gråtattacken dansade vi, han och jag till en glad och härlig låt. Vi, han och jag skrattade och jag har aldrig känt mig lyckligare än då. Jag njuter var eviga ögonblick jag är här och önskar att det skulle vara som det är just nu för alltid, Han och jag, tillsammans. Kanske blir det så, kanske inte. Men jag vet i alla fall att det är Pontus Carl Röbeck som jag håller mest av. Jag älskar honom mer för varje sekund som går och tror innerligen att jag kan vara lycklig med honom jämnt och ständigt. Nu ska jag sluta vara känslig och krypa upp i 90 sängen bredvid Pontus och äta lite chokladpraliner, ibalnd är livet bara för underbart trots allt. Peace min bästa. Jag älskar er.