fyfifa

Ni ska bara veta hur jobbigt det är. Hur tungt allt känns. Hur det bara värker i mig, hela tiden. Klumpen i magen vill inte försvinna. Tårarna som kommer när ingen ser. Tårarna som vägrar att sluta rinna. Paniken som påminner mig om den korta stund då allting svartnade.
Jag har inte varit nere i mitt rum på flera dagar, vilket brukar vara det ända stället jag är på.
Jag förstår att ni inte förstår och vet ni, jag är glad för de, för att om ni förstod har jag svårt att tro att ni skulle kunna se er själva i spegeln igen.
Jag lider, varje dag, varje minut och varje sekund.