fyfifa

Nu sitter jag i sängen själv. Jag vill inte riktigt gå och lägga mig för då vet jag att tårarna kommer, igen.
Första gången på tre veckor jag känner mig ensam, tänk att en enda person kan förhändra en hel verklighet. Tänk att en person kan ta sig in under skinnet och bara finnas där, för att göra en lycklig.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, jag känner mig liksom tom, helt tom..eller nej, jag känner mig ledsen också och så känner jag att min kropp gör ont, mest hjärtat, de bara värker.
Pontus jag är glad att jag fick ha dig här i tre hela veckor, de är jag, riktigt glad!
Jag tror jag ska plugga lite nu, alltför att inte tänka på att du har åkt igen.