fyfifa

Jag tror att Hanna har rätt.
Jag tror att hon har så jävla rätt att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen.
Ibland hatar jag när människor tror helt rätt om mig medan jag själv tror helt fel.
Men nu, i Hannas fall älskar jag det.
"Jag tror att ni kommer ha det bättre än någonsin. Jag tror att ni kommer att ha så jävla kul tillsammans, utan någon press liksom"
Under en lång tid var jag mycket skeptisk till detta. Men nu när jag sitter här, ensam i min stora säng ute i mitt lilla hus på landet är jag inte ett dugg sleptisk längre. För så mycket som jag saknar honom just nu kan man bara sakna en person som man älskar, djupt och äkta.
Vi sa precis godnatt han och jag, han som jag nu har spenderat 25 månader tillsammans med men ändå 10 månader ifån varandra. Jag tycker att vi har klarat oss bra och jag tror att vi har tagir rätt beslut varje gång vi har vart tvungna att fatta sådana. Jag tror att vi har lärt oss mycket av varandra, av besluten och av konsekvenserna.
Om nästan en vecka är han hemma.Hemma för att stanna längre än på länge och här sitter jag och gråter av lyckan jag känner när jag tänker på att vi ska få träffas varje dag i två månader.
Jag vet inte vad ni kallar det, men i mina öron låter det som kärlek.

Peace