20.03

De senaste dagarna har jag aslyssnat på Hoffmaestro. Jag tittade i dag även på några bilder från Ölandresan. Vilka minnen, vilken glädje och vilken total lycka jag kände när vi stod där, vi 8, tillsammans och tock dansade till Hoffmaestro.
Vart tog glädjen och lyckan vägen, varför spårade allt och gänget dog. Jag önskar så gärna, jag faktiskt mer än någonting annat att det som hände aldrig hänt. Att det ni gjorde aldrig hade gjorts och att jag idag inte skulle sitta här och tänka tillbaka på hur glad och lycklig jag var då.
Trots den händelsen som nu har hänt så är Öland bara och endast en utav de bästa resorna i mitt liv. Jag tror att den lycka vi alla kände då inte kan vara så lätt att finna igen, inte ens i Egypten.

Peace

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0