11.11

Idag är dagen. Dagen som jag så länge har väntat på, eller kanske inte dirket väntat ,mest fruktat. Idag är det även talardagen. Jag ska stå framför halva min klass och låssas att min syster är klar med sina studier. Ska man gå in helhjärtat och dra finklänningen eller ska man bara ta det som vilken skoluppgift som helst...?
Grejen är att det inte är vilken skoluppgift som helst, det är den värsta av alla. Den gör mig nervös och jag får ont i magen, mycket ont. Igår trodde jag faktiskt att jag skulle spy ett tag. Mina nerver är som ni märker inte att leka med.
Tur att jag har någonting fint att se framemot, för det har jag. Idre är inte många timmar bort nu. För er som inte visste är jag en skidfantast, eller mer som ett skidfreak. Jag älsar det! Jag känner att energin bara rusar genom kroppen och pulsen stiger bara jag tänker på det. Jag är kär, kär i skidåkning!
 
  
  
  

Peace mina vänner

23.37

Imorgon åker jag till Idre. Hör ni mig, imorgon åker jag till Idre och gör det jag älskar!
Om inte skidåkning kan få mina tankar att stå rätt till i min lilla skalle tror jag ingenting kan det. Men jag ska inte hoppas på mirakel, för dem tror jag inte på.

Det är nu för min del 38 skoldagar kvar, vilket jag tycker är helt sjukt lite faktiskt, det känns ju ganska nära men ändå långt bort att springa ut från skolan och äntligen avsluta sina år som gymnasieelev. Jag längtar extremt mycket efter den 5:e Juni. Jag längtar av många olika anledningar, men mest längtar jag för att jag är så himla trött på skiten. Palla springa in i fåntrattar var och varannan dag, nej det orkas inte med längre, så jag längtar, troligen mer än andra.

38 dagar kvar och det är nu jag, Helena och Gustaf lägger i högsta växel och drar varandra in i mål. "Delad glädje är dubbel glädje" som någon av mina fina vänner sa till mig för någon dag sedan. Nu är det 38 dagar kvar och jag är långt ifrån redo.

Peace


10.35

Jag säger som min vän Aleksander, "Jag är fan bäst!"
Igår skrev jag mitt samhällskunskaps arbete och jag tror faktiskt inte att det var det sämsta jag har skrivit, chansen finns, men jag tror fan inte att det var det. Iadg har jag gjort mitt svenska tal, det kan dock vara snäppet under vad som är okej, men vafan, det där löser sig med några fina kroppsrörelser(kommer dock stå stel som en penne, jag ska ju för fan hålla tal)

Jag har undrat en sak nu ett tag, VäderGudaran vad fan gör ni med vädret?
Ena sekunden är jag världens lyckligaste för att våren är på ingång och andra sekunden vill jag ta en pistol och skjuta mig själv eftersom att vintern verkar vara på väg tillbaka. Nu får ni bestämma er hur ni vill ha det, och bestäm er för vår, annars vill jag inte vara med längre!
Shiit skolan börjar om en timme och här sitter jag med halsont och chinos, dags att byta om och sedan dra sig.

Peace

16.12

Sorry för helt kass uppdatering, men det händer så mycket nu att jag knappt vet vad som komma skall.
VSK vann bandyn i lördags, vilket var typ det bästa som kunde hända.
Jag var på landet igår och fick mina byxor att börja brinna.
Jag sitter och pluggar och kommer troligen att behöva göra dey hela natten.

Studierna står mig upp i halsen och jag funderar, såhär två månader innan studenten att faktiskt hoppa av, jag pallar inte trycket. Hur skönt skulle det inte vara att bara ligga hemma och kolla på One Tree Hill dagarna i ända?
Hur skönt som helst antagligen och just nu lockar det helt klart mycket mer än att skriva ett tal, en uppsats och ha naturprov. Jag hatar skolan, jag vill dö.
Tillbaka till det jag hatar.

peace

15.09

Jag längtar efter det vanliga. Jag längtar efter min gamla vardag. Jag önskar att jag kunde åka tillbaka ett år i tiden, bara för en dag eller två. Jag önskar att min vardag skulle vara någon annans, någon som jag inte känner och någon som jag inte gillar. Jag önskar att allting ska bli som vanligt igen, men kommer det någonsin att bli det? Är den vardag jag befinner mig i nu min "vanliga"? Om den är det då vill jag inte vara med längre. Då vill jag kliva av planen, lägga skorna på hyllan och lämna omklädningsrummet bakom mig...


Peace

23.22

Ibland vet man bara inte vilken väg i livet man ska ta. Eller ibland vet inte jag vilken väg jag ska ta. Ibland känns det som om jag kommit fram till ett stup och bara vill ropa på mamma. Just nu känns det så. Det känns som att det aldrig kommer att bli bra igen. Det känns som om ingen förstår. Det känns som om jag är någon jag inte vill vara. Det blir inte bättre av att jag sover på saken, det kanske till och med blir sämre av det. Jag vill inte sova, för då kommer det en ny dag vilket innebär ännu flera tankar och starkare känslor för personen jag inte är.

Ibland önskar jag bara att jag var 9 år, knubbig, lycklig och bodde i Västerås på ett område där inga problem fanns. Där jag och min bästa kompis bodde tre hus ifrån varandra och hon kunde hjula hela vägen från henne hem till mig. Där vårt klätterträd alltid fanns till hand för oss två och dä rvi satt och väntade på varandra varje dag efter skolan. Jag längtar tillbaka till den tiden då allting var tryckt och jag var tjock och lycklig...

Peace

20.03

De senaste dagarna har jag aslyssnat på Hoffmaestro. Jag tittade i dag även på några bilder från Ölandresan. Vilka minnen, vilken glädje och vilken total lycka jag kände när vi stod där, vi 8, tillsammans och tock dansade till Hoffmaestro.
Vart tog glädjen och lyckan vägen, varför spårade allt och gänget dog. Jag önskar så gärna, jag faktiskt mer än någonting annat att det som hände aldrig hänt. Att det ni gjorde aldrig hade gjorts och att jag idag inte skulle sitta här och tänka tillbaka på hur glad och lycklig jag var då.
Trots den händelsen som nu har hänt så är Öland bara och endast en utav de bästa resorna i mitt liv. Jag tror att den lycka vi alla kände då inte kan vara så lätt att finna igen, inte ens i Egypten.

Peace

16.23

Det går inte bra nu folket. Har geografiprov imorgon och jag skulle ljuga om jag sa att jag tror att provet kommer att gå mig vägen. Jag har pluggat så extremt lite att jag nästa inte ens kan säga att jag har studerat, då, då är det illa, riktigt illa! Jag vet liksom inte vad som hänt med mig, jag brukar ändå kunna motivera mig med att skiten snart är slut, men nu går det bara inte. Kanske beror det på att jag HATAR geogrfi mest i hela världen eller så kanske det beror på att jag har jobbat hela helgen och knappt vil kliva ur sängen, fast jag tror nog mest att det beror på att det känns som att jag tar studenten snart och faktiskt inte kan göra någonting åt mina betyg längre, vilket är helt fel, för det kan jag, väldigt mycket!
Tycker ni att det låter kul med Agglomerationsfördelar? Nej, jag tänkte väl det, hur tråkigt får det bli liksom, jag inte tråkigare än det här troligen.
För övrig är One Tree Hill det bästa som har hänt mig och jag vill bara ligga i sängen och kolla på det hela tiden, men nej, jag måste plugga, fuck!

Pontus kommer hem till min student i alla fall, vilket gör mig till världens lyckligaste tjeje med världens finaste pojkvän.

Nu blänger geografiboken på mig, så nu måste jag nog ta tag i den och göra mitt bästa för att rädda mitt betyg i mitt hatämne. BLÄ

Peace

23.11

Ibland blir saker och ting inte riktigt som man tänkt sig.
Som att jag backde in i garagedörren imorse när jag skulle åka och tvätta bilen, det var ingenting som jag planerat att göra.
Som att någon random ska använda sig av mina bästa vänner för att uttrycka sina känslor är ingenting som jag direkt räknat med.
Som att A:t på datorn ska just nu vara helt stöört är ingenting jag tänkt mig.
Idag fick jag mina One Tree Hill boxar(HÄRLIGT) har glott på två avsnitt nu ikväll, resten av dagen har jag spenderat med Helena eller min filosofibok. Jag har kommit på några grejer under dagens gång. Helena, hon är bara för jävla underbar. One Tree Hill kommer att vara perfekt att slötitta på dagen efter (skivorna är närmre än vad folk tror). Folk, människor kommer aldrig att sluta förvåna. Filosofi är nästan det tråkigaste ämnet jag vet plus att det är lite klurigt, med tanke på att det är helt ointressant för mig. Jag ska ta det lugnt när jag kör ur garaget. OCH. Pappa blir inte arg vid tillfällen då saker inte blir som man tänkt sig.

1 & 10 månader. Känn på den folket, känn på den!
 


Peace and love

15.09

Faan vad fint!
Igår var som sagt min födelsedag och jag fick då en hel del kosing. Jag hade tänkt att jag skulle spara en del av dessa pengar till senare användning, men jag kom just på att jag är ju besatt av onr tree hill, så vet ni..? Jag har precis beställt hem fjärde och femte säsongen, tror ni att jag är lycklig eller?! JAAAAAAAAAAAAAAAAAA!
Shit vad jag längtar tills de kommer, då ska jag glo sönder mina ögon vill jag lova!

                 


När jag är klar med min samling av TVserier/ filmer ska jag lätt ha: Alla One Tree Hill, Two and a half man, Gossip girl, Beck och Entourage (sex and the city är redan fixat de vet ni)


20.13

Grattis mig själv!
Idag blir jag gammal, eller i alla fall äldre. Rynkorna kommer fler och fler samt olika kroppsdelar slutar att hänga med. Livet är på väg att gå utför, men vafan, värre saker kan hända.
Jag tänkte på en liten grej här för några dagar sedan, en liten grej jag hörde.
Hur dåligt man själv än har det så finns det alltid någon som har det sämre.
Om man tänker så hela tiden så kommer man tillslut fram till att man faktiskt inte har det så himla illa ändå.
Jag sitter just nu och skriver mitt ansökningsbrev till Århus, det går fint och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag kommer in och att jag kan flytta från denna stad jag nu lever i. Min fina, fina vänner får helt enkelt hälsa på eller komma efter, för utan dem, ja då går inget, de vet ni!

Dagen har varit fin, Pontus var hemma och sa Grattis så jag har varit världens lyckligaste 19-åring, tills han åkte..men vi ses snart igen, om en månad ungefär. Han är värd det, han är värd allt!

Jag är egentligen inte så skrivglad just nu, men jag kan berätta att jag haft en fin helg, med fina personer och fina presenter. Nu ska jag fixa med mina klappar, men först måste jag gratulera Josefin på hennes 20-års dag. Jävlar nu är det bara ett år kvar tills det är min tur, SHITAMAMA!

Peace

17.24

Shitamama vilken dag.
Började med att gå upp, slänga i mig en liten frukost..äckligt liten faktiskt. Sedan började min pluggsida i mig växa och jag röck åt mig filosofihäftet, efter en stunds läsande blev det ganska trist, så jag tog med mig häftet ner till träningscykel och satt och trampläste där till häftet tog slut. De var lättare än jag trodde att läsa och cylka samtidigt så detta kanske blir min nya hobby?!
Efter cykelturen tyckte jag att det var dags att dammsuga n'r jag ändå var igång och därefter blev det dammning, bra jobb!
Satt på lite Powermusik så allting slutade med att jag dansade runt, gjorde armhävningar, magträning och benträning. Vet inte riktigt vart allt kom från, men kul vare.
Kom precis hem från skolan, eller jag var och handlade efter med Helena. Nu ska jag ringa Hanna och därefter blir det svenska för hela högen!

Peace


09.56

Paus.
Idag tar jag en paus. Jag har pressat mig själv för mycket på senaste och igår kväll fick mamma krypa upp i min sänga bara för att korta bort mina tårar. Jag försöker att göra rätt, vara duktig, snäll och positiv, men responsen på allt känns ganska ovärd. Alltid finns det något som någon kan hacka på och igår blev det för mycket.
Ni ska veta att jag är arg, så arg att jag bara vill skrika och slå. Idag orkar jag inte med det så idag stannar jag hemma och gräver ner mig i sängen med sex and the city.
Det värsta är att ingen förstår, fast kanske låter jag heller ingen göra det, för om ni skulle förstå, då skulle ni inte orka se mig.
Denna sida blir snart för övrigt lösenords krävande. Ni kan ju berätta vilka som vill ha lösenordet så får vi se hur det går.

Peace mina vänner, peace

21.28

Jag sitter och skriver mitt omtalade arbete. Jag har ju tidigare berättat om hur jobbigt det är och hur jag drar mig för att göra det, men nu, när jag väl är igång går det fint. Jag skriver om barn i U-länder och jag kan säga er att deras situation är inte och leka med. Jag hämtar information från olika hjälporganisationers hemsidor och ni ska veta att det är ingen kul läsning. Jag har grinat minst 3 gånger, bara idag. De har det förjävligt kan man ju säga, med ett fint ord.
Visste ni att 625 000 barn, mest tjejer arbeter inom sexindustrin, så klart mot deras vilja. Det finns idag 300 000 barn som krigar i en väpnad konflikt. 15 MILJONER barn är föräldrarlösa pga av aids relaterade sjukdomar.
HALLÅ, ser ni vad ni läser?! De är hemskt, helst sjukt och jag får förskräkligt ont i hjärtat. Jag har bestämt mig för att när jag är klar med detta arbete ska jag bli fadder till en flicka, genom, För att jag är FLICKA.
Det är värt, 100 kroner i månaden ger jag och av de för mig ynka 100 lappen förändras en flickas liv.
Jag säger bara; BLI FADDER!

Peace

10.21

Idag var det tänkt att jag skulle gå upp halv åtta för att skiva mitt arbete, de gick väl sådär kan man säga. Kom ur sängen klockan nio. Det vara gick inte att gå upp innan de, jag försökte, men innan mitt försök var klart sov jag igen, illa, riktigt illa. Jag har bestämt mig för att jag ska gå och lägga mig innan tio varje vardagskväll den här veckan, jag mste, annars kommer jag inte kunna leva, jag är så trött!
Har i alla fall skrivit ner några rader på mitt arbete vilket känns skönt, skulle dock ha velat hunnit med mer än dubbelt så många inann jag nu ska bege mig till Hanna för att jobba lite med vårta projektarbete. Vi har flyt just nu så det känns skönt, gott folk, onsdagen den 11 mars smäller det och vi har MASSOR att göra inanna dess.
Jag visste att jag skulle skrivit klart samhällskunskapen på lovet, jag bara visste de, faan vad jag skulle älskat mig själv mega mycket då. Men de kanske är som P:e sa, "Vi skriver bäst under press". Jag hoppas för allt i världen att det är så, för ikväll ska jag skriva tills mina fingrar blöder.

Jag undrar om man kan dröma sant, eller om allt man drömmer egentligen bara är shiit. Aja, de lär väl framtiden utvisa. Nu ska jag sätta på mig mitt ansikte och sedan bege mig till min kära vän Hanna.



Peace människor!

15.45

Sitter och kämpar med samhällsarbetet, går väl sådär kan man säga...
Ska snart iväg och jobba, känns väl sådär, skull helst sitta hemma och skriva hela kvällen, så att jag får skiten klar någon gång, men nej, inte jag heller. Jag ska till jobbet och sätta på mig kläder som gör att jag åldras typ 30 år, KUL?!
Men nu måste jag fortsätta med skiten, sen ska jag klä på mig, sminka mig och åka iväg.
Hör nog av mig sen.

Peace

RSS 2.0